Källan

Det finns ett dike intill den lilla markbit som jag lånar för odlingen. Diket är igenvuxet av buskar, kirskål och nässlor, men jag vet att det finns lite vatten som sipprar fram därnere. Jag behöver det vattnet. Förra sommaren klagade folk över att det regnade ohämmat, och det var översvämningar lite varstans i södra Sverige, men i min hörna av världen blev det en väldigt torr sommar. Eftersom jag har egen brunn, grävd, mäter jag vattennivån då och då, och kunde i fjol konstatera att nivån sjönk vecka för vecka. Så jag vågade inte vattna grönsakerna, med följd att skörden blev dålig. I år vill jag ändra på det.

Så jag har röjt undan en del buskar och ogräs för att komma ner till botten av diket. 

Med en spade grävde jag undan lite av den röda leran som har följt med vattenströmmen och lagt sig i ganska djupa lager. Lerans röda färg gjorde att det hela såg sjukt ut, och jag undrade om slammet kanske var giftigt. Men vattnet sipprade fram lite ovanpå leran och var helt klart, iskallt som en fjällbäck och det smakade gott. Det slam jag rörde upp med spaden lade sig snart och vattnet blev klart igen i den lilla grop som jag hade skapat.Så det kan säkert användas att vattna med. Hur skall jag få upp det? En pump, men vattnet rinner till ganska sakta och en elektrisk pump kommer nog att göra slut på vattnet väldigt fort. Jag kan förstås skopa upp det med en hink, men det kommer att ta dagar att vattna med den metoden. Här finns inga färdiga svar, så jag måste experimentera lite. Jag började med att ta på stövlarna och gav mig ner i diket och grävde ut en håla framför en stor sten som låg mitt i diket. Ganska snart stötte jag på mynningen av ett järnrör, tydligen ett markavloppsrör, dimension 90 mm, som låg där för att leda bort vattnet från diket. Inte bra, jag vill ju behålla vattnet så jag kan pumpa upp det. Första experimentet blev att täppa igen röret med en platspåse för att se vad som hände. Kontroll nästa morgon visade att vattnet hade stigit på ett synnerligen tillfredsställande sätt. Med lite mer grävning för att fördjupa och vidga den lilla hålan hade det snart samlats tillräckligt mycket vatten för att sätta ner den dränkbara pump som jag hade köpt på Jula, en billig sak för bara 495 kr, märke Meek, effekt 400 watt som kan pumpa smutsigt vatten.

Avloppsröret syns längst ner på bilden. Det gröna är en plastpåse som jag virade om för att stoppa utflödet. Det röda på den sänkbara pumpen är den förargliga nivåvippan.

Jag vet inget om pumpar, men man lär av sina misstag. Pumpen väger 4 kg, men den flyter ändå av den luft som finns inne i pumpen, så för att få ner den på botten behöver den luftas först. Det gör jag genom att vända den på sidan, då bubblar luften snabbt upp till ytan. Nästa problem, när man har en grop med bara lite vatten, är att få den förbaskade nivåvippan att stå upp, så att motorn går igång. Jag löste det genom att fixera nivåvippan med en bit ståltråd, så att pumpen alltid går igång så snart man sätter i elsladden. Detta sköter sig automatiskt om man har djupt vatten, för då flyter nivåvippan upp i rätt läge.

Jag har ganska många meter ½tums slang, så jag ville använda den. Vattnet rann sakta, men det kom upp i alla fall. En första delseger. Det fungerar. Efter 15 minuters vattning var det slut i den lilla gropen, så jag fick avbryta. Det tog 20 minuter för vattennivån att stiga så att det var lönt att vattna igen. Vattnade 10 minuter väntade 20 minuter, vattnade 8 minuter, väntade, vattnade...tills jag blev klar med allt. Så där kan man ju inte hålla på. Tog på stövlarna igen och grävde mer, vidgade och fördjupade gropen, byggde på fördämningen med lera och en toppsten, och satte in ett vinkelrör i avloppsröret så att jag fick ett breddavlopp i stället för ett bottenavlopp. Nu rymde gropen ganska mycket vatten.

Gropen med vinkelrör och en extra stump för att höja nivån lite till.

Experimentet var lyckat så tillvida att jag kan använda vattnet i diket till bevattning, men jag var inte riktigt nöjd. Det tar för lång tid att vattna allt när det rinner så sakta. En tunn slang som ½ tumsslangen är, kan räcka till bevattning om man har ett högt tryck eller kort slang, men ju längre slangen är, desto större tryck utövar slangen mot vattenströmmen. Varje meter slang sänker kapaciteten. Det går att kompensera genom att använda en grövre slang.

Jag bytte därför ut de första 20 meterna slang mot 3/4 tums slang, som ger ungefär dubbelt så mycket vatten som ½ tums slang. Eftersom mina gamla slangar ändå inte räckte ända fram till landen och rabatter närmast huset, fanns det dubbel anledning att investera i mer och grövre slang. Jag köpte på Biltema, för 239 kr får man 20 meter slang av mellanbra kvalitet. Med pump, slang, kopplingar och vinkelröret till avloppet har det kostat under 1000 kr för det hela.

Med en grövre slang gick vattningen betydligt fortare.

Det återstår en del grävjobb för att snygga till i diket, men jag tror att det nog kan komma att likna en liten damm innan jag är klar. Nästa år skall jag försöka att sätta meloner därnere. Om man startar dem tidigt i växthuset kanske mikroklimatet nere i gropen är tillräckligt bra för att de skall hinna mogna.